Namnhistoria

Med hjälp av namnforskning kan man medföra preciseringar och nya synvinklar inom Kyrkslätts och dess närregioners historia, i synnerhet om tiden då den permanenta bosättningen uppstod, om vilket det inte finns några eller väldigt få skriftliga källor.

Jaakko Raunamaa har undersökt namnen på Kyrkslätts sjöar och träsk i sin pro gradu-avhandling ”Kirkkonummen järvien ja lampien nimet”.

Läs eller ladda ner publikationen via den här länken

Ortnamnen är en del av platsens historia, de uppstår och lever genom tiderna med människornas kultur. Före tiden med kartor och dokument överfördes namnen som muntligt arv från generation till generation, från granne till granne.

Även om koordinaterna numera ger lägesbestämning, är ortnamnen en viktig del av människornas gemensamma verksamhet. Det uppstår också nya namn och de behövs då verksamheten ändras. Genom att undersöka gammalt namnskick kan man dra slutsatser om bosättningshistoria, människornas kultur och språkens växelverkan.

De äldsta skriftliga uppgifterna på Kyrkslätts område gäller Porkala. Uddens namn "Purkal" nämns i en dansk ruttbeskrivning; Navigatio ex Dania per mare Balticum ed Estoniam”, som härstammar från Waldemar II Serjins tid i medlet av 1200-talet.  Kyrkslätts sockens namn uppträder i historieböckerna redan på 1300-talet, då församlingen var verksam. (Kierkeslaeth 1330, Kyrkioslaeth 1330, Kirkensleth 1335).

Största delen av namnen på byarna i Kyrkslätt användes redan på medeltiden. De nyaste namnen är sådana som görs upp i samband med planläggningen och vägnamnen i adressystemet för glesbygdsområdet. Man strävar efter att bevara och lyfta fram gamla namn som avspeglar historian.

I Kyrkslätts kommuns karttjänst finns de nyaste kartorna och adressnamnen. Där finns också gamla kartor under rubriken "Historiska material".

Gå till karttkänsten!

Källitteratur:

HAUSEN,GRETA1924: Nylands ortnamn: deras former och förekomst till år1600. utgivna av Greta Hausen. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

HULDEN, LARS 2001: Finlandssvenska bebyggelsenamn: namn på landskap, kommuner, byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

KEPSU, SAULO 2005: Uuteen maahan: Helsingin ja Vantaan vanha asutus ja nimistö.SKST.  Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

KEPSU, SAULO 2008: Espoon vanha asutusnimistö. Teoksessa Kaija Mallat, Sami Suviranta, Reima T. A. Luoto(toim.) Kylä-Espoo: Espoon vanha asutusnimistö ja kylämaisema. Espoo: Espoon kaupunki.

PAIKKALA, SIRKKA 1992 (toim):Järvi-Espoo: vesistönimet, luontoa, historiaa ja tulevaisuutta. Espoo: Espoon kaupunkisuunnitteluvirasto, nimistöyksikkö.

Suomalainen paikannimikirja. 2007. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 146. Helsinki: Karttakeskus, Kotimaisten kielten tutkimuskeskus.

 

Länkar:

KOTUS, Kotimaisten kielten keskus - Institutet för de inhemska språken

http://www.kotus.fi/

HÄKKINEN,JAAKKO2014:Kielet Suomessa kautta aikain.