Gård och tjänster i Valkokulta ersatte skogen
Kategori: Seniorer Vård- och omsorgsväsendet
Valkokulta, som ligger på adressen Vernersvägen 9 A i Masaby, fick nya boende i början av juni. Volshemmets verksamhet, boende och skötare flyttade till lokaler som hyrs av stiftelsen Yrjö ja Hanna-säätiö.
Flytten var tung på många sätt då de officiella besluten fattades så nära flyttidpunkten, men nu börjar livet finna en lugn och trygg form i enheten för intensifierat serviceboende, som har 30 platser i Valkokulta.
Volshemmet har varit ett hem åt många. En del av de boende har bott där i flera års tid, och några från personalen har varit i huset redan i ett tjugotal år. Det var förstås vemodigt för en del av de boende, de anhöriga och personalen att lämna Volshemmet, men några väntade på nya lokaler och möjligheter.
Volshemmet med sin omgivning av skogar och gårdar var förtjusande, men själva huset uppfyllde inte kraven som ställdes i lagen på intensifierat serviceboende. Byggnaden var gammal och i dåligt skick: de senaste åren pågick reparationsarbeten så gott som hela tiden.
Den nya miljön mitt bland flervåningshus invid tågbanan är väldigt annorlunda. Den fina skogen är borta, men istället finns det asfalterade gångvägar där man kan röra sig med rullstol. Det finns butiker där man kan köpa glass, och en kyrka och kyrkokonserter. Landskapen förändrades, men livsmiljön utvidgades betydligt.
I Valkokulta finns också en trygg, omgärdad trädgård. De boende kan gå dit då de vill, i motsats till Volshemmets gård, som man bara kunde besöka tillsammans med en skötare. Volshemmets gård var inte heller omgärdad och Volsvägen var tidvis rätt livligt trafikerad. I trädgården i Masaby finns stolar och en hammock, och bakom staketet en lekplats för barn, vars besökare kan vara roliga att följa med då värmeböljan lättar lite.
Värmeböljan lyfter fram ytterligare en fördel: I Valkokulta fungerar ventilationen och det är svalt och skönt inomhus. I Valkokulta har alla också egna rum, som de kan möblera som de önskar, samt egen rymlig toalett. Alla strukturella krav gällande intensifierat serviceboende uppfylls.
Volshemmets fridfulla läge hade också en nackdel: trafikförbindelserna var såpass dåliga att det var svårt att ta sig dit utan egen bil. Det är betydligt lättare att komma till Valkokulta med kollektiva färdmedel eller egen bil. De smidiga trafikförbindelserna underlättar troligtvis rekryteringen.
Då det stod klart att verksamheten i Volshemmet läggs ner, frågade man och hörde de boendes önskemål om den kommande bostaden. Man lyssnade också till de anhörigas åsikter om den boende inte kunde uttrycka sin önskan själv. Det ordnades en vårdplats i Kyrkslätt för alla från Volshemmet. Några flyttade av egen eller den anhörigas önskan till en annan ort.
Av de som bodde på Volshemmet flyttade fem till det privata vårdhemmet Amanda i Kyrkslätts centrum, en till vårdhemmet Kaskimäki i Veikkola, fyra till vårdhemmet Lindgården och 15 till Valkokulta i Masaby.
En av de som flyttade till Masaby var Ann-Marie Lundström. Ann-Maries rum är fyllt av tidningar, böcker och garnnystan. Hon stickar täcken till flyktingarna i Grekland och läser kärleksromaner.
Ann-Marie Lundström har bott i Kyrkslätt hela sitt liv och arbetat som familjedagvårdare i Evitskog. Nu jobbar två av hennes dagbarn som skötare i Valkokulta. I Ann-Maries rum finns det foton på hennes barnbarn, och dottern besöker henne varje vecka.
Hon har redan anpassat sig till det nya huset, men saknar lite de gamla skötarna: skötarna i Volshemmet var underbara, men nu jobbar de mest bekanta skötarna på olika våningar. Också de nya är trevliga.
En av de gamla, kära skötarna är Michael Lillqvist, som hann jobba fyra år i Volshemmet. Flytten till nya lokaler har varit mera utmanande för personalen än för de boende, för många fäste sig vid det gamla huset i skogen. Men enligt Lillqvist ersätter den användbara gården, ventilationen och de större lokalerna som underlättar arbetet en del av stämningen som man förlorade.
Servicechef Sari Ahola berättar att man har försökt behandla flytten på olika sätt med personalen under våren och sommaren. För en del kan bytet av arbetsmiljö vara tungt både som arbetsprestation och känslomässigt.
Nedläggningen av Volshemmet har varit en lång process. Den inleddes redan hösten 2020. I och med det politiska beslutsfattandet under våren ändrades, preciserades och förtydligades planerna. I maj ”kavlades ärmarna upp”, och i samarbete med olika aktörer ordnades flytten så att de boende överfördes till Valkokulta 4.6.2021. Arbetet upphörde inte där utan fortsätter fortfarande för att justera verksamheterna till fungerande praxis.
Tillsammans med personalen har man behandlat känslor och planerat nya verksamhetssätt och möjligheter. Gammal fungerande praxis har överförts till en del av verksamheten i den nya omgivningen. Sari Ahola arbetade själv i Volshemmet i nästan 20 år, men gläder sig nu åt möjligheterna som förändringen erbjuder: om alla öppet lägger fram sina idéer och tankar kan man tillsammans skapa någonting som är bättre än förut.
Sari Ahola är speciellt glad över att man lyckats överföra den fina och mångsidiga verksamhetskulturen från Vols till Valkokulta. Volshemmets stödförening har lyckligtvis följt med i flytten och bidrar igen med glädje i de boendes vardag.
”Det är bra”, säger Ann-Marie om sitt liv i Valkokulta. Det verkar som om många håller med henne.
